Annie Jenhoff – generös bidragsgivare inom svensk teater och kultur

TEACHER1

En sommardag i Nyköping 1929 föddes Annie Jenhoff, och hon skulle visa sig bli en namnkunnig kvinna inom svenskt kulturliv. Skådespelare i både filmer och teater, teaterpedagog, författare och kritiker. För många är hon kanske mest känd som Sven Wollters hustru, eller som mor till Stina Wollter.

Snabbfakta om Annie Jenhoff:

Födelseår1929
FödelseortNyköping
PartnerBertil Örnklint, Sven Wollter
BarnSimone, Tom, Ylva, Stina

Teatern – roller, undervisning och kritik

Annie Jenhoff studerade vid flera olika scenskolor, bland annat Dramatens elevskola. Efter flera år som skådespelare jobbade hon även som regissör.

Förutom att själv agera och skapa, började Annie Jenhoff senare även att undervisa andra genom teatercirklar. Utöver undervisningen, skapandet och agerandet arbetade hon dessutom som lärare i röstvård och talteknik. 

På 70-talet och framåt arbetade Annie Jenhoff som litteratur- och teaterkritiker och skrev bland annat för tidningen Arbetarbladet. 

Skådespelare i filmer och författare av böcker

Annie Jenhoff medverkade i två filmer: “Den Vita Katten” från 1950 och “Sången om den Eldröda Blomman” från 1956. 

“Den Vita Katten” är ett svenskt drama som Hasse Ekman regisserade, och den bygger på Walter Ljungquists roman “Nycklar till Okänt Rum”.

Filmen “Sången om den Eldröda Blomman” regisserades av Gustaf Molander och bygger på en roman av finländaren Johannes Linnankoski. 

Författaren Annie Jenhoff lämnade efter sig en handfull verk. På webbtjänsten Libris kan man hitta tre böcker av Annie. De är “Dags”, “Minnesbilder: från Emilia Fogelklous sista tid” och “En liten commedia”. Samtliga Annie Jenhoffs böcker är skrivna på 70-talet. 

Teaterpjäser där Annie Jenhoff medverkade:

  • Lille Kommissarien – 1954
  • Så Tuktas en Hustyrann – 1961
  • Folk och Rövare – 1961
  • Markurells i Wadköping – 1961
  • Lek ej med Kärleken – 1962
  • Min Kära är en Rol – 1962
  • Tokan – 1963
  • De Löjliga Mamsellerna – 1963
  • Kvinna i Morgonrock – 1963
  • Ett Drömspel – 1963
  • Antigone – 1964

Två äktenskap och fyra barn

Annie Jenhoff gifte sig 1951 med Bertil Örnklint, en köpman som var jämngammal med Annie. De fick två barn tillsammans, Simone och Tom. Paret skiljde sig senare, och Bertil levde fram till 2018 då han dog i cancer. Sonen Tom Örnklint fick också senare cancer och avled bara 34 år gammal. 

År 1960 gifte Annie om sig med skådespelaren Sven Wollter. Han var fyra år yngre än Annie och kom från Göteborg. De fick också två barn ihop, Ylva och Stina. Sven blev en av Sveriges mest kända och omtyckta skådespelare. Han och Annie spelade teater ihop och en bild som finns på nätet visar de båda tillsammans 1960 på uppsättningen av “Hjälten på den Gröna Ön” på Teater Artist. 

Dottern Stina Wollter i egen karriär

Den av de fyra barnen som går i Annies fotspår yrkesmässigt är Stina, som hon fick med Sven Wollter. Stina är född 1964 i Sollentuna. Stina Wollter är inte skådespelare men känd som radioprogramledare, sångerska och konstnär. På senare år har hon blivit speciellt känd som “kroppsaktivist”, när hon till exempel lagt ut foton på sig själv i sociala medier. Syftet har varit att motverka stigma kring vikt, och gå emot de förhärskande skönhetsidealen. 

På sociala medier som Instagram och Facebook nämner Stina då och då sin mamma Annie, och delar bilder och videoklipp på sig själv tillsammans med sin mamma. Det märks att hon stod nära sin mor och såg upp till henne. I ett av inläggen skriver hon om när hon besöker sin mamma på demensboende och “att alla åldrar glittrar i hennes ögon”. 

Annie Jenhoffs sista år och död

Annie Jenhoff lider av demens de sista åren och det hindrar henne förstås att fortsätta vara upptagen med teater, konst och författarskap. Likväl, som dottern Stinas fina ord visar, finns den demente personen kvar i nuet på ett speciellt intensivt sätt, och man kan skratta, gråta och uppleva många saker tillsammans – just i nuet. 

Annie Jenhoff dog 2018 i Uppsala och blev alltså 88 år gammal. Hon begravdes på Berthåga kyrkogård.